ebbas lilla

Okej.
Vi stannar upp där ett tag.
Japp, juuust precis där. Stannar, står stilla och refleketerar en stund.

Jag återkommer strax.
Har lite att fundera på.

Nyligen öppnade ett nytt klassisk kaffehak här i stan. Starbucks, närmare bestämt. I samband med det kunde man läsa en artikel i GöteborgsPosten om hur mycket det kan kosta att dricka köpekaffe. Om man till exempel tar en stor latte på Starbucks varje arbetsdag under ett år kommer man till slut att ha lagt ut nästan 11000 kronor. För elva tusen kronor skulle man till exempel kunna åka till New York eller köpa en sån här tjusig helautomatisk kaffemaskin. Bara att trycka på en knapp så kommer kaffet liksom. Fiffigt som tusan.

 

Mindre fiffigt är det att ta den där under armen när man ska ut på stan. Då är det istället ganska fiffigt att kunna gå in på något av alla kaffehak och köpa sig en latte eller för all del en vanlig kaffe utan mjölk att ta med sig i en liten pappmugg. David Levin är dock tydlig i sin artikel. Köpa kaffe på stan är dyrt i allmänhet, 35 kronor för en latte i snitt i Sverige, köpa kaffe på den ondskefulla amerikanska jättekedjan är dyrt i synnerhet, den koppen kostar hela 49 kronor. Så spara dina pengar till något annat, en semesterresa till exempel. Själv kan jag inte annat än hålla med om att det är dyrt, jag har definitivt inte råd att köpa kaffe varje dag. Å andra sidan har jag inte råd med den där semesterresan heller, oavsett var jag köper mitt kaffe. Så istället för en resa till New York kanske jag kan unna mig en köpekaffe någon gång då och då? För hur det än är, trots snålblåst och dimma, hemvirkad mössa, HellyHansenjacka, Lindexjeans och foträta vinterkängor från ecco så får den där pappmuggen mig att känna mig liiite mindre grådassig och lite mer som Carrie Bradshaw.

 

Inga som helst jämförelser i övrigt.

Jag är lite förkyld idag.
Lite hosta, lite ont i halsen, lite feber.
Jag kurerar mig genom att dricka stora koppar av detta. Starkt och varmt.



Va??? Sitter jag och dricker Madeira i kopp mitt på blanka söndagen?




Ehum... nej... Jag vände flaskan åt fel håll.
Kolla, det sitter en liten lapp där till vänster!




Ahaaa. Saft.
Mammas hemlagade svartvinbärssaft.
Det bästa när man är lite förkyld.

Skalman. Lagom soft snubbe med besserwissertendenser och en något präktig men mycket stark kompis.

 

 

Teenage Mutant Ninja Turtles. Alltså, ärligt talat har jag ingen koll på dem. Alls. Minns bara att det var något som andra lekte med när jag hellre lekte med My Little Pony.

 

 

Ja, jag vet inte vad han heter, talessköldpaddan för Turtle wax men jag är rätt säker på att du inte bör använda produkten till bikinilinjen.

 

 

Crush. Hjälper en liten orange och en liten blå fisk att hitta den orangea fiskens son. Har en ganska avslappnad attityd till det mesta och återberättar gärna saker med hjälp av ljudeffekter: "First you were all like 'whoa', and we were like 'whoa', and you were like 'whoa...'"

 

 

Verne. Något av en trygghetsnarkoman. Litar inte i första taget på okända tvättbjörnar och äter hellre bark än nachos.

 

 

Någonstans i universum seglar en gigantiskt sköldpadda runt med en hel värld och fyra elefanter på sitt skal. Detta är väl dokumenterat i flertalet böcker.

 

 

The Mayor. "If you control the water, you control everything." Tja, nåt i den stilen.

Det är kallt nu.
Det är vinter på riktigt.
Mössa och vantar åker på, inte bara som prydnad. Isen knastrar under fötterna och snön knarrar. Det biter i kinderna och i näsan och när man sätter sig på bussen så måste man dra ner dragkedjan i jackan och ta av sig mössa och vantar igen för annars liksom svättas man ihjäl där innanför. Dessutom kan vi äntligen frosta av frysen.

När jag var liten var det alltid riktiga vintrar. Alltid. Det är väl lustigt hur det inte är det numera? I Göteborg har vi välsignats med riktigt präktiga vintrar de två senaste åren men den här säsongen har ju varit riktigt usel på vinterfronten.

Nu är det bättre. Liiite mer snö hade suttit fint men det är i alla fall någorlunda vitt på marken och det är kallt.


Såhär stiligt vintrigt var det under en eftermiddagspromenad för lite drygt ett år sedan. Jojjo.

Klockan är över tio på kvällen. Jag borde lägga mig nu. Eller, egentligen borde jag ha lagt mig för kanske en timma sedan, läst lite i en bok, lugnt somnat in och vid det här laget sovit djupt och drömt om något trevligt.

Istället? Surfat olika hemsidor och bloggar. Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Faktiskt.

Jag borde sova nu för imorgon ska jag jobba. Jag har haft jullov i en månad ungefär och därför är inte min sovklocka inställd på att vakna 05.50. Men 05.50 är den tid jag måste gå upp i morgon, inget att göra åt. Det kommer bli ett litet helvete.

Så nu ska jag gå och lägga mig och tvångssomna.
Det går säkert bra. Jättebra.

...det där jag skrev en gång om att jag skulle flytta över en massa inlägg från den gamla bloggen till den här.
Glöm det.
Orkade inte.
Struntade i det.
Tog bort den gamla bloggen ändå.
Någon som gråter över det?

Man kan ju inte altid ha en rymdraket, sa jag.
P höll med.

Jag hade tänkt göra något duktigt. Som att fylla diskmaskinen. Eller hänga upp tvätten.

ibland blir jag bara arg

När jag vaknade igår morse och sömndrucket lyssnade till nyheterna på klockradion blev jag förvirrad. Namnet var så bekant på något vis. Så kom jag på det. Jobs ja, det är ju den där familjen från Dalarna med alla snygga textiltryck. Men vem i hela friden av dem har ett så internationellt klingande namn som Steve?

Först ville jag julpyssla.

Jag gillar sci-fi, på ett lättsamt vis. Det brukar vara sådär lättsmält, man vet i regel vem som är "the good guy" och vem eller vad som står på den andra sidan. Den här sydafrikanska rullen var däremot något heeelt annat. Därmed inte dålig utan istället riktigt, riktigt bra, på ett inte alls lättsamt vis. Ja, tyngre filmer har jag sett, absolut, men oftast vet man ju om ungefär vad det är man ska se. Här trodde jag och P att det var en sci-fi-film som vilken som helst och så kom detta. I början uppstod en viss förvirring, åtminstone i mitt huvud och jag blev nästan lite irriterad över att inte riktigt ha koll på vad det var för film jag såg men sen slappnade jag av och lät mig dras med. Det var bra, för den här filmen är, som sagt, riktigt, riktigt bra.
Tack H, som lånade ut den till oss!

Pucko i enlitersförpackning? Att ha hemma i kylskåpet?
Det är ju ändå godare, nyttigare, billigare, mer miljlvänligt och inte ens särskillt krångligt att blanda själv av kakao, socker, en skvätt grädde och mjölk. Nå, hurvida det faktiskt är godare kan jag egentligen inte uttala mig om, jag är laktosintollerant och har aldrig använt en lactaidtablett för att smaka Pucko. Kanske kommer det en laktosfri Pucko någon gång. Då kanske jag smakar. Under tiden blandar jag min egen chokladmjölk, låglaktos.


Bilden, som jag tycker är riktigt snygg, hittade jag här.

Här är min nya blogg som ska ersätta den förra. Jag behöver nämligen namnet till min nya hemsida. :D